Hej. Jag har världens sug efter socker och ångesten knackar på. Dag nr 2 på ett försök att av vänja mig från socker ..
Jag vill ha kvar socker i mitt liv men ändå inte. Aldrig är det riktigt bra och jag blur trött. Jag har sånna humörsvängningar och hungerkänslor. Vill bara sparka och slå .
Jag blev besviken idag. Jag måste klara det här med maten själv men önskar bara att jag hade en person som hade det exakt lika dant med magen och maten ?
Jag kan bara lägga energi på mig och mitt eget ansvar för mig. Inte att påminna någon annan att göra bra val för min skull.
Jag vill inte äta så mycket att jag stoppar fingrarna i halsen igen..
Jag vill inte. Men hur långt kan jag gå ätmässigt utan att göra det?!
Kan jag dricka pch äta vad jag vill på festen med kamraterna utan att min listplaceringar ska bli totalt upp fuckad en vecka till?
Jag är rädd för att ta bort det och rädd för att inte ha lika kul. Det är ett helvete det här just nu för jag vill må bra och inser att jag inte kan äta vad som.
Ska jag helt enkelt skita i alkoholen och snacks och socker på firmafesten eller ska jag ta bara den kvällen?! Ska jag söuta helt eller inte?! Enligt programmet jag gått förut för ätstörningar så ska jag ta bort det helt , enligt min kurator så ska jag lära mig och leva med en allsidig kost me. Lära mig att veta vad normala portioner är och hur mkt man kan unna sig en dag i veckan..
Det vore det nästa att inte behöva bry sig så extremt mycket och bara få slappna av 💕
Mår jag bra då?! En dag i veckan eller ska jag ta bort det helt?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar